Hajken går av stapeln på västra Orust och startar på fredagen mellan 18:00 och 19:00 vid Morlandas scoutstuga i Ellös. Vi räknar med att alla är klara med Hajken ca kl 17:00 på söndagen.

Vägbeskrivning m.m. delas ut till de lag som anmäler sig till hajken.

Finnehajken är en hajk för 2 och 3 års äventyrare (patrullscouter).

Patrullen får inte vara mer än 8st och inte mindre än 4st.

Patrullen skall ha med sig egen utrustning som t ex. Vindskydd, mat, stormkök osv.

Kartor får patrullen vid fredag start.

Senaste anmälnings datum är 18 januari 2011.

Detta kalas kostar 100kr per person och skall sättas in bankgiro 553-3435 senast 20 januari, 2011. Dock ej tidigare än 1 januari

Antalet platser på hajken är begränsat till 4 patruller och det är först till kvarn som gäller.

Ledarna;

För att dina scouter skall få delta vill vi ha en ledare som går med sin egen patrull och en ledare som hjälper till på stationer osv. alltså 2 ledare per patrull.

Vi hoppas så många lag som möjligt vill komma och att dom har ett riktigt gott humör med sig!

www.morlandascoutkar.se/finnehajken-2011/

Har ni några frågor eller funderingar kan ni slänga iväg ett mail finnehajken@morlandascoutkar.se

eller ringa på 0704-415803

Med vänlig scouthälsning

Finnehajkskommittén

Ladda ner infoblad Finnehajken 2011 »

Den första starttiden går klockan sju då de först lämnar in händighetsuppgiften och sedan får lösa ett chiffer. Sockerkakorna blev långt över förväntan och det kändes gott att få äta något ordentligt till frukost.

Dagen första station, som var lerduveskytte var planerad på Skälebacken, så samtliga patruller blev körda med bil till den egentliga startpunkten.

Efter många missar plockas stationen ihop och deltagarna fortsätter mot söndagens andra station som är sjukvård.

Där, precis som förra året, är ett form av skådespel. Tre personer som är ute och bergklättrar råka ut för en olycka. En hänger medvetslös i repet, medan den andra har brutit ett ben och den tredje sitter svårt chockad fast uppe på en klipphylla. Patrullerna får testa sina kunskaper och larmar även med hjälp av en larmradio.

Efter surrningstationen på Snusplan var stationen ”Onödigt Vetande” beredd uppe på Svensaltare. Där skulle patrullerna svara på 20 totalt onödiga frågor som:
Hur lång var Karl den XII? eller hur mycket Kalle Anka väger?

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Slottsberget i närheten av Morlanda brygga. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Fornborgen, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år ”Henån number one”. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars ett Finnehajksmärke.

Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, ”kalla vinterhajk”. Även om det inte blev riktigt som man hade planerat känner man sig ganska stolt inombords av att ha klarat av det!

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Ute vräker regnet ner och en form av stafett är första stationen nere på Ellös skola, efter ett antal inspringande i lyktstolpar mm kom vi fram till att det var en ganska bra station för dom sömniga deltagarna att börja med.

De fortsätter sedan mot knopstationen, där det gäller att slå knopar med en jättetross där alla i patrullen är fastsatta i.

Eldningsstationen var inte så lätt att få poäng på när det blåser storm och regnet gör sitt yttersta för att släcka patrullernas eldar.

Tyvärr var vi tvungna att ställa in kanotpaddlingen på grund av den hårda vinden, och deltagarna fick då gå från Malö strömmar till Morlanda brygga istället för att åka båt.

Framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och scouterna börjar se trötta och slitna ut. Vinden och regnet har gjort resan allt annat än lätt.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Då räddningstjänsten på kvällen gick ut med en allmän uppmaning att hålla sig inomhus ansåg vi att det var bäst att sova i scoutstugan i natt istället för i vindskydd. Det var med stor lättnad som de blöta och trötta scouterna fick komma in i den varma och torra scoutstugan där man kunde fördriva tiden med att lösa chiffer eller sitta framför öppna spisen.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Vi seniorer samlas i scoutstugan runt klockan tio på fredag morgon. Kocken, Jenny, står i köket, och vi andra fixar i ordning med det sista som skall göras.

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer tillbringa första natten på denna hajk.

I stora salen är det framdukat långbord med blåa dukar och levande ljus. Vi samlar ihop alla deltagare och dess ledare och bjuder dem till bords.

Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Hovmästaren presenterar kocken, Jenny, för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. I och med tio års jubileumet bjöd vi på en av de finaste scoutmiddagar som går att göra, eller vad sägs som gratinerade kräftor till förrätt, fläskfile och hemmagjord potatissallad till huvudrätt och den fantastiskt fina finnehajkstårtan till efterrätt. Maten serveras av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga tillsammans med Vivaldis ”Våren” i bakgrunden.

Efter ungefär en och en halv timmes ätande dukas borden av och p-scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas på morgonen av hårdrock.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Efter detta är det dags att ge sig iväg mot dagens första station, som bara ligger några hundra meter därifrån. De möts de av en Jägare som förklarar att det jagas rådjur här så man får ta det lugnt. De börjar prata och jägaren beklagar sig över att det finns så lite vilt nu.

Jägare nr 2 börjar skryta om hur han sköt en älg förra året som hade ”-Så här STORA horn” (och gestikulerar med händerna intill huvudet likt horn). Jägare nr 3, som ligger på pass på en kulle lite längre bort och dessutom ser otroligt dåligt, tror att jägare nr 2 är en älg – så han siktar och skjuter… sin jaktkamrat i benet. Blodet sprutar och panik utbryter. Därefter stormar han utför kullen för att se om (och kanske vad) han träffade, under ett ljudligt ”Fick jag den!?”. Naturligtvis halkar han och slår sig medvetslös. Jägare nr 1 som ser sin jaktkamrat blodig i snön får panik och springer planlöst fram och tillbaka vilt gestikulerande med sitt vapen och ropar på hjälp. Och nu är det dags för p-scouterna att rycka in…

Sedan bär det iväg mot eldningsstationen som går ut på att bygga så hög eld som möjligt. Nästa och sista stationen denna helg är chifferstation.

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Galgberget i närheten av Morlanda brygga, där p-scouterna började igår. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Galgberget, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år Svanesund. På andra plats kom Morlanda och tredje plats Henån. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars sitt Finnehajksmärke.

Patrik ”Putte” Andersson, Finnehajkschef i år, upphöjs till medlem av Finnehajkens äldsteråd – och får ta emot sin silvermantel.
Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, kalla vinterhajk. Jag kan i alla fall själv säga att man känner sig stolt inombords av att ha klarat av det!

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Efter att de löst första chiffret skickas de iväg med bil till Morlanda brygga – där banan börjar.

Första stationen är ”karre-åke” (finsk karaoke), precis intill strandkanten. Massa snö och havet har frusit.

De fortsätter sedan mot woodkraftstationen, där det gäller kunskapsfrågor, och därefter vidare mot matlagningsstationen.

Matlagningsstationen såg i år något annorlunda ut än vad den brukar. Istället för att traditionellt tillaga en lunch, skall de i år istället göra i ordning och garnera en tårta (därav den utdelade marängbotten inatt). Detta var uppskattat och många tårtor blev det, med temat: Finnehajken.
Nu framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och många börjar se trötta och slitna ut.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Sedan återstår det bara för dem att sätta upp sina vindskydd, hämta granris och få i sig något att äta.
Senare framåt kvällen har alla seniorer samlats runt eldstaden, där vi grillar korv och snackar. Också några av p-scouterna kommer dit och slår sig ner, de grillar en och annan korv de med.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag. Seniorerna drar sig också de till sovsäckarna, som ligger i ett stort, varmt, militärtält med kamin. Klädesplagg efter klädesplagg åker av, det är varmt… Efter en stunds bastning bestämmer vi eldvaktsordning, förste man börjar och vi andra lägger oss för att sova.

”Psst, kan någon hjälpa mig här lite” vaknar Patrik av. LITE? Henrik som nu är eldvakt står upp i tältet och håller i skorstenen, hela tältduken har lossnat från kronan och hänger ner runt kaminen. LITE hjälp? Alla får rusa ut ur tältet, ta ut kamin och skorsten för att sedan sätta upp tältet igen. Men de fixar sig snart och vi kan återgå till vår skönhetssömn…

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och de gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer att tillbringa första natten på denna hajk.
I stora salen är det framdukat långbord med vita dukar och levande ljus
Vår Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna och dess ledare till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Därefter presenterar hovmästaren kocken för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. Till tonerna av Vivaldis Våren serveras sedan maten av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga.

Efter ungefär en timmes ätande dukas borden av och scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas någon timme senare av hårdrock – för att ha sin första station i tävlingen. Innan vi lämnar scoutstugan blir de tilldelade vars ett startkort och en tårtbotten av maräng. De får även en påse med olika ”prylar” som de skall använda till sin händighetsuppgift.

En hinderbana är redan förberedd nere i Ellös skolas gymnastiksal, som ligger bara ett stenkast ifrån Morlanda scoutstuga, så vi beger oss dit – p-scouterna ovetande om vad som väntar dem. Väl nere i gymnastiksalen binds patrullerna samman i handlederna till en ”mänsklig kedja”. De skall ta sig igenom en bana utan att bryta den ”mänskliga kedjan” och utan att säga ett enda ord till någon av sina lagkamrater. Dessutom skall de försöka att ta sig igenom banan på en viss tid som de skall hålla koll på själva, givetvis utan att få använda klocka. Ju närmare den bestämda tid vi sagt de kommer in i mål – ju mer poäng utdelas.

Sedan skickas p-scouterna tillbaka upp till stugan för att sova, medans vi seniorer stannar kvar och röjer upp (och tro för all del inte att vi hittade på något så barnsligt som att slänga oss i lianerna och så…)

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Nu var det hög tid att göra i ordning för att komma i tid till starten. Vi klarade det precis.

Det första vi fick göra var att lösa ett chiffer. Det gick väl sådär bra. Det ena chiffret löste vi men det andra klarade vi inte. Vi fick också ett chiffer som vi skulle lösa under dagen. När vi var klara gick vi iväg till den första kontrollen för dagen. Det var crazykontrollen som Patrik och Ewa höll i. Den var lite annorlunda. Vi fick ett papper med en massa citat. Dessa skulle man placera in i rätt film. Det gick ganska bra för oss. En rolig och annorlunda kontroll.

Vi gick vidare till nästa kontroll och när vi var nästan framme såg vi Martin A och Emma som stod och väntade. Vi hade räknat ut att det bara kunde vara två stationer kvar och att det skulle vara knopar och sjukvård för det är det alltid med. Detta visade sig vara sjukvårdstationen. Martin visade oss en liten lägerplats. Där höll Ameli och Martin H på att laga mat. Helt plötsligt så började det brinna i kastrullen och Ameli brände sig på armen. Martin kom springande och ropade på hjälp men han ramlade och stukade foten. Det var nu vi skulle hjälpa till. Vi delade upp oss och tog hand om båda samtidigt. Martin skrek så fort man rörde hans fot så vi viste inte riktigt vad vi skulle göra. Efter ett tag fick vi av skon och kunde börja linda. På Amelis arm la vi ett förband, det skulle vara blött men det fanns inget vatten i direkt närhet så det blev torrt istället. Inte så lyckat kanske? Vi fick inte så höga poäng på stationen men vi fick lära oss något nytt.

När vi gick från stationen var alla lite nedstämda. Vi visste att vi låg i ledningen sen första dagen. Vårt försprång till tvåan var 4 poäng. Nu måste vi klara de andra stationerna riktigt bra. Nervositeten och tävlingskänslan började krypa under skinnet.

När vi gått några hundra meter stannade vi för att ta vatten i en bäck. Vi fyllde på alla flaskor vi hade men vattnet var inte så gott så vi drack mest det som vi hade med oss från morgonen. Nu skulle vi upp på Svens altare. Härifrån kunde man tidigare se 11 kyrktorn. Nu ser man bara 3 stycken för träden runt om har blivit så höga. Vid foten av berget stannade vi och la ifrån oss våra packningar. När vi kom upp på toppen stod Jonas och Ewa och väntade på oss. Det var dags för knopstation. De flesta knoparna klarade vi hur lätt som helst men det fanns några man behövde tänka till på. (Överhandsknop t ex !!! wm’s amn.) Vi klarade nästan alla knopar och fick bra poäng på stationen. Vi missade lite på frågorna om Svens altare.

Nu var det bara att knalla ner till mål. På vägen mötte i seniorerna som hade haft stationerna under dagen. Vi gick tillsammans ner mot fornborgen.Men vi behövde ju ha något att redovisa på händighetsuppgiften. Det skulle vara en slev som innehöll en deciliter. Vi stannade vid en grill/rastplats för att äta lunch. Vi satte genast igång att arbeta på sleven. Det var inte helt lätt men med Mattias yxa och en såg så började den ta form. Vi lånade också Mattias kniv och lyckades att bryta av spetsen när vi bände loss bitar i sleven. Det liknade inte så mycket en slev utan mer ett öskar. Den innehöll precis så mycket som den skulle. Till lunch åt vi hummersoppa. Den var inte så jättegod men det gick ner ändå. Vi tömde ryggsäckarna på allt ätbart vi hade kvar och åt det också. Mattias kom på att han hade glömt att plocka fram marsmallowsen på kvällen innan så vi åt upp dom också. När vi höll på som bäst ringde telefonen hos en av seniorerna och det var Tony som undrade var vi var någonstans. Dom tyckte att vi skulle skynda oss så att dom kunde gå hem. Vi struntade i dom och gjorde klart vår slev sen gick vi upp till målet. När vi kom upp bedömde Tony och några till sleven och sen skulle vi komma på en svensk mening med finska ord. Meningen var ”tänk dig den med smör på”. Vi klarade det inte utan fick noll poäng på den uppgiften.

Nu var det dags för prisutdelningen. Vi gick ut på berget där vi alltid håller prisutdelningen och Tony tackade oss för att vi alla hade varit med och deltagit. Sen presenterade han vem som vann. Det var Snöflingorna från Svanesund som vann för andra året i rad. Det fanns ju inte så mycket mer att säga än GRATTIS! Det som sved mest var att vi bara kom en poäng efter. Hade vi fått en poäng mer på någon av kontrollerna så hade det varit lika. När nederlaget svidande hade lagt sig blickade vi framåt mot nästa utmaning. Vandrarstaven i Göteborg den 19-21 april.

© 2000 Morlanda Scoutkår

På morgonen kom Åsa från tidningen Dis & Dimma. Hon skulle gå med oss under dagen och skriva för tidningen.

Starten gick från Lerklev. När vi kom fram till starten började det regna lite grann. Vi tog på oss regnkläderna och sen behöll vi dem på hela dagen. Den första stationen låg inne vid kvarnberget, ovanför Morlanda brygga. Där skulle vi elda, det gick inte så bra. Vi fick inga poäng på eldningen men vi fick två poäng för att vi hade anmält oss bra och bjudit på godis.

Nästa station låg vid vattnet vid ”mor i röva”. Vi kom fram till ett vägskäl där vi kunde välja att gå en omväg genom skogen eller att gå längs med strandkanten. Vi tog ett demokratiskt beslut på att gå längs stranden. När vi gått en bit gick det inte att komma längre. Det var högvatten och man kunde inte gå längre. Hanna hade stövlar på sig så hon kunde fortsätta men vi andra fick gå upp på berget och klättra lite. När vi kom ner på andra sidan kunde man inte komma längre utan att gå i vattnet. Så istället för att vända tog vi av oss skor och strumpor och vadade. Det var iskallt i vattnet och man kände inte sina fötter efter ett tag. När vi kom fram till nästa strand så ramlade Michaela. Det såg allvarligt ut, men när hon lugnat sig lite så var det bättre. När hon hade tvättat såret så gick vi vidare. Det var inte långt till nästa station nu. Efter några minuter såg vi Jonas och Ewa stå ute på berget i regnet. Stationen var en blandning av Woodcraft och livlinekastning. Vi fick en fråga och om vi svarade fel på den så fick man chansen att få en ledtråd genom att träffa en burk med livlinan. Det gick bra för oss på stationen.

Nu bar det uppför. Vi skulle upp till vägen mellan Henån och Ellös. Det var nästan bara uppför så det var bara att börja gå. När vi kom upp till vägen stod Ronja och väntade på oss. Hon hade åkt hem på fredagskvällen för hon skadade sig när vi lekte. Nu hade hon varit på Uddevalla sjukhus. Det var en led som inte ville vara med och leka. Hon fick inte bära något för läkaren så hennes väska kördes till övernattningsplatsen. Vi vilade oss lite och åt godis under tiden hon gjorde sig i ordning. Nästa station låg mitt ute i skogen fast det var inte så jobbigt att komma dit för det gick en väg hela vägen fram.

När vi kom fram stod Andreas och Emma där. Stationen var hinderbana. Andreas satte ihop alla i patrullen med hemmagjorda handbojor av sisalgarn. Sen skulle vi ta oss runt en bana med en grej som var fastsatt i ett snöre som vi måste följa. Det fungerade jättebra och vi fick full poäng!

Nu skulle vi gå vidare, rakt genom skogen skulle vi. Det var bara att plocka fram kompassen och ta ut riktning. Just det kompassen! Vem hade den? Det visade sig att den låg kvar i scoutstugan!

Jaja det var väl inte så mycket att göra. Tur att vi hade tränat orientering. Vi tittade på klockan och sen kollade vi vart solen var. Då kom vi fram till att söder det måste vara åt det hållet. För att kolla lite extra tittade vi på myrstackarna och på granarna. Vi skulle gå nästan rakt söderut. När vi gått en stund hittade vi en rotvälta med en bra rot på som vi kunde använda till händighetsuppgiften. Vi skulle göra en slev som innehöll exakt en dl. Vi sågade av roten och gick vidare. Vi kom fram till Rödsvattnet och sen var det bara att följa stranden till nästa station. När vi kom närmare såg vi att det var matlagningsstationen. Det passade utmärkt för nu var alla riktigt hungriga. Vi skulle tillaga något gott av coscos, falukorv och lite grönsaker. Till det hade vi diverse kryddor. Vi gjorde coscos med stekt falukorv och en mycket god tomatsås. Till det hade vi stekta champinjoner, lök och purjolök. Det var inte bara vi som tyckte det var gott, det gjorde juryn också. Det var Martin och Evelina som hade hand om matstationen. När vi hade mättat våra magar packade vi ihop och gick vidare. Nu skulle vi bara upp till Skälebacken. När vi gick längs sjön såg vi att bävern hade varit framme. På flera ställen låg det träd som han hade fällt. Ganska häftigt!

Det är inte så bara att gå upp till Skälebacken det sista man gör. Backen upp är lagom rolig. Vi genade lite och slapp den allra brantaste backen. När vi kom fram la vi ifrån oss packningen vid sovplatsen och gick för att kasta yxa. Det gick sådär.

Nu var det dags att göra i ordning vindskydd och eld. Vi högg ved och satte upp vindskyddet. Sen gick vi ner till ett kalhygge och hämtade granris. Nu började vi bli hungriga igen och Hanna började göra i ordning maten. Rikhard som var ute på sin första hajk kände att dagen hade tagit ut sin rätt så han bytte om och kröp ner i sovsäcken en stund. När han fick mat i magen blev han piggare igen.

Vi högg ved länge och hade ett bra lager för natten. Vi beslutade att vi inte skulle ha eldvakt utan att elden skulle få brinna ut under natten. Det var inte så kallt utan vi skulle nog klara det.

När vi hade ätit ville Mattias ha några frivilliga. Alla visste vad det var som väntade. Den stora disken! De som till slut var frivilliga fick gå upp och slappa på övervåningen medans nästa gäng fick gå ut och ta hand om disken. När det var diskat och klart skulle vi leka. Ledarna skulle under tiden ha ledarmöte.

Vi lekte som vanligt en massa konstiga lekar. Vända tallrik, Twister, knuten och många fler. Det var seniorerna som höll i lekarna. En lek var att man skulle blåsa en tändsticka så fort som möjligt från den ena sidan på en bakplåt till den andra. Det var vad de som tävlade trodde i alla fall. När Henrik startade tävlingen slog han handen rakt ner i vattnet så att de blev genomblöta. När lekarna var över var det dags att varva ner. Alla började göra sig i ordning för kvällen men ingen fick gå och lägga sig.

När klockan var 23:00 stod alla klara att gå ut i den mörka natten. Vi följde ett ljusspår som gick runt scouttomten. När vi kom till slutet av spåret brann det en lägereld. Vi satte oss runt elden och Finnehajkens äldsteråd bestående av Kelly och Appeltoft hälsade oss välkomna. De berättade historien om Finnehajken och läste ett citat av Robert Baden-Powell. Sen var det dags att inviga Tony som tävlingsledare. Han fick ta emot den fina Finnehajkshalsduken. Sen sjöng vi lite och sen gick vi tillbaka till scoutstugan.

 Alla var trötta efter en lång dag så vi somnade snabbt. (Nästan alla iallafall)