Vi gick tillbaka till scoutstugan för att packa våra väskor. Det var lite svårt att få plats med allting i väskorna men till slut hade vi fått med oss allt. Nu var det dags att packa in oss i bilarna. Vi fick åka med Spårarna som skulle ut på en familjeutflykt. De släppte av oss i Lerklev och vi tog på oss våra väskor och började vandra.

De första 400 metrarna i Lerklev går uppför och det är en riktigt tung start på en vandring. Med kort steg nötte vi ner backen och till slut var vi uppe vid backens krön. Där lade vi av oss våra ryggsäckar och gick upp till utsiktsplatsen. Det kändes som att man flög fram när man slapp ha en tung ryggsäck på sig när man gick. Vid utsiktsplatsen har man en vacker vy över Morlanda-dalen och Koljö-fjorden. Vi tog ut lite kompassriktningar mot olika byggnader och hållpunkter.

När vi var klara på utsiktsplatsen tog vi på oss packningen och gick över vägen till Galgberget. Där stannade vi och rastade. Vi drack lite vatten och åt lite godis för att få energi för nästa etapp. Vi fortsatte upp längs vandringsleden mot Svens altare. Det var blött och halt, något som vi upptäckte den hårda vägen. Nu började vi bli hungriga och ville bara sätta oss ner och äta. Mattias tyckte att vi skulle gå hela vägen upp till utsiktstornet innan vi åt och till slut så kom vi fram. Vi lade av oss packningen och klättrade upp i tornet och tittade på utsikten. Emanuel hämtade en GEO-cache som vi registrerade.

Det var ganska blåsigt och kallt uppe vid tornet så vi bestämde oss för att gå tillbaka en liten bit ner i lä. Där satte vi upp stormköket och började laga mat. Till lunch hade vi bestämt köttbullar och pulvermos. Det var jättegott efter vandringen. Medan vi höll på att laga mat fick vi besök av en nyfiken jakthund. Efter en lång stund lämnade han oss.

När vi ätit upp vandrade vi vidare mot Håltasjön. När vi kom ut på skogsvägen valde vi fel väg och fortsatte vandra trotts att Mattias frågade om vi var säkra på att det var rätt. Efter en halv kilometer kom vi fram till ett kalhygge med massa jägare, det var nog deras hund som besökte oss. Då tog vi upp kartan och började titta var vi var. Då upptäckte vi misstaget och fick gå tillbaka. Vi vandrade och vandrade och det kändes som vi aldrig kom fram. Efter halva sträckan tog vi en paus och drack lite vatten och åt lite godis. Då hittade vi en helt grön spindel som såg mysko ut. Efter påfyllnad av godis gick det lättare igen och vi var snart framme vid Hålta.

När vi kom fram till Hålta gick vi genom den gamla trädgården och läste minnesinskriptionen i berget. Mattias berättade om trädgården och om att det fanns massor av ovanliga växter där. Sen gick vi vidare mot lägerplatsen. Vi kom ner till Håltasjön och där var det jättehögt vatten. Bävrarna hade varit flitiga och byggt ut sin damm. Vandringsledens spänger låg under vatten och man fick gå uppe på en gammal vall för att inte bli blöt. När vi kom över till andra sidan lade vi av oss våra ryggsäckar och vilade en sista gång innan vi gick sista sträckan mot vindskyddet.

Vi åt lite frukt och drack vatten. När vi vilade kom äventyrarscouterna från ett annat håll. De hade fått en uppgift att bygga A-bro över ån och letade efter ett lagom brett ställe. Där vi satt var det alldeles för mycket vatten så de vandrade vidare tillbaka längs ån. Vi tog på oss våra ryggsäckar och vandrade vidare genom skogen. Det började som en traktorstig och slutade med att vi vandrade rakt genom vildvuxen granskog.

Efter ett tag hörde vi en motorsåg och följde ljudet av den. Vi var ganska säkra på att det var ledarna som var vid vindskyddet som körde den. Vi kom fram till ett stup som vi behövde ta oss nerför. När alla var nere gick vi vidare och kom fram till ett djupt och brett dike som vi behövde hitta ett ställe att ta oss över på. Vi hittade ett bra ställe och snart var vi över. Vi vilade en sista gång innan vi gick vidare till vindskyddet.

Ljudet från motorsågen blev högre och högre och snart var vi framme vid vindskyddet. Den sista backen var riktigt jobbig och vi lade av oss ryggsäckarna där vi stod och satte oss för att vila. Efter en stund började vi grilla hamburgare och det var jättegott att få något i magen.

Samtidigt var andra scouter ute och byggde snöborgar och hade lite snöbollskrig! Maten luktade ljuvligt och flera kom intassande och frågade: -Nääääär e det klart? Så fort vi hade ätit o plockat undan var det dags för lägerbål. Richard hade eldat en fin brasa inne i storstugan och vi satte oss i en ring och sjöng. Vi pausade för uppvisande av sketcherna – många kreativa hjärnor hade varit igång och några hade till och med musik till sitt uppträdande!

Framåt 22.00 gick ögonen ikors på de flesta och då var det horisontellt läge som gällde, de som inte var trötta fick ligga o prata lågt med varandra. Det verkar som om ordet lågt inte ingår i de yngre scouternas vokabulär, så det får vi öva på. Till slut blev det tyst i hela scoutstugan, i alla fall så lyckades jag somna……..

lördag den 11/12-10

Otroligt nog fick vi väcka alla vid 08.00 tiden….fram med frukost, havregrynsgröt, mackor och oboy. Klockan nio sprang 3 scouter iväg för fotbollsavslutning, men det kom tillbaka en timme senare för det stora julpysslet. Medan vi andra väntade på att klockan skulle bli tio, hade vi snöbollskrig!

/Inger

Med henne åkte vi till Pannbergsstugan på Kragenäs för att ha filmhajk med Hjälteby- och Stenungsundsscouter. Vi var totalt 11 scouter och 6 ledare och en liten bebis.

Vi kom dit dit 18:30 och resten av scouterna kom ungefär kl 19:00. Vi packade upp och började direkt se på film. Vi tittade på Hot Fuzz. Medan vi tittade på film lagade ledarna tacos åt oss. Så snälla som dom är.

Efter Hot Fuzz så åt vi och sedan såg vi på följande filmer: Freddy vs Jason, Skriek, The Histroy of Menstration och Clash of the Titans. När vi kollade på Skriek så kom ledarna upp och sa att badtunnan var färdig (ca 43 grader). Alla gick och badade utom jag (Elin), Oscar och en kille som hette Simon.

När vi kollat klart på Clash of the Titans var klockan 04:30 så somnade de flesta så vi stängde av projektorn. Jag vaknade igen vid tio i nio och då var alla andra redan vakna.

Vi satte på Far Cry och typ tio minuter in i filmen så var det frukost.Sen fortsatte vi att se på film. Vi såg på Scary Movie 2, komedi på Tv 4 , nån film med Amy Adams. Sen käkade vi lunch och klockan 16:00 så stängde vi av och började städa.

Vi åkte hem ungefär 16:30 . Evelina körde oss till Torp där Oscars mamma hämtade oss och körde oss hem.

/Elin Samuelsson

Vi gick upp vid klockan kvart i sju. Vi började plocka ihop våra saker och laga frukost. Ledarna åt smörgås och havregrynsgröt medans patrullscouterna åt smörgås. När allt utom ledarnas vindskydd var nedplockat och färdigpackat kom det en regnskur. Efter 10 minuter var det över och homlen klarnade upp.

Efter avsyningen som gick utan några problem var det dags att bege sig till starten. Vi startade i tid och nu var det bara att bestämma åt vilket håll vi skulle gå. Vi gick tillbaka till kraftledningsgatan vi följde första dagen och korsade den för att komma ner i ett nybyggt husområde. Därifrån gick det lätt att ta sig till lördagens första station.

På lördagens första station skulle man uppskatta vikt. Man skulle hämta något som vägt en viss vikt. Beroende på hur nära man hamnade den efterfrågade vikten fick man olika mycket poäng. Vi fick 16 poäng. När vi var klara med stationen packade vi iordning väskorna och fortsatte mot station nummer två. För att komma dit fick vi först gå genom en dränerad sankmark och sen upp för ett brant berg.

På station nummer två var det lite kö så vi fick en kölapp och satte oss att vänta. På stationen skulle man ta ut olika kompassriktningar. Det gick bra på stationen och vi fick 14 poäng. Tyvärr glömde vi att anmälla oss ordentligt så vi fick avdrag på poängen. Vi fortsatte mot station nummer tre men innan den skulle vi passera vattentanken för att fylla på våra vattendunkar.

Vid vattentanken fyllde vi på dunkar och flaskor så vi var rustade för resten av dagen. Vi gick vidare till station nummer tre. Här skulle man kunna knopar och det gick ganska bra även här. Det var lite klurigt att slå en överhandsknop med en hand men så fort en hade gjort det så gick lätt för de andra. Vi fick 13 poäng på stationen.

Vi tänkte sätta oss ner och äta men beslutade oss för att gå en bit till innan vi dukade upp lunchen. Vid slutet av vägen satte vi oss ned och lagade lunch. För patrullscouterna var det enkelt, bara att plocka fram den färdiga salladen. Ledarna plockade fram stormköket och lagade köttbullar och potatismos. När lunchen var avslutad var det dags att plocka dagens första orienteringskontroll.

Orienteringskontrollen låg vid en bäckkorsning ute i en sankmark. Det var blött, lerigt och jobbigt att hitta den men till slut kunde scouterna hitta rätt. Vi fortsatte nu till lördagens station nummer fyra där man skulle mäta ut arean på ett område som var markerat medsisalgarn. Scouterna mätte och tänkte och överlade hur man skulle räkna. Elin började räkna och när hon var klar hade hon hela armen full med uträkningar. Scouterna kom fram till att arean var 14 kvadratmeter. Rätt svar var 13,35! Grymt bra! Det gav oss 19 poäng på stationen och gav oss nya krafter att vandra vidare.

Vi fortsatte vandra och kom ut på vildmarksleden som går mellan Skatås och Hindås. Den är ganska kuperad och dåligt markerad så den är lite svår att följa. Vi följde leden fram till station nummer fem där vi mötte kompisar från Svanesund. Stationen var woodcraft och man skulle plocka 16 namngivna växter och kunna berätta vilken som var vilken. Vi fick 16 poäng.

Här delade vi på oss, scouterna gick på en grusväg och ledarna fortsatte att gå på vildmarksleden. Det var en trevlig vandring i fin natur. Efter ett tag kom vi ikapp scouterna när de stannat för att ta den tredje orienteringskontrollen. Den satt ute i en tjärn. Elin offrade sig och gick ut och hämtade den. Hon kom tillbaka med byxorna i handen men hade tagit kontrollen. Ledarna fortsatte mot målet och lägerplatsen medans scouterna gjorde sig i ordning för att gå vidare.

Vi kom fram til lägerplatsen och började leta upp en bra plats att slå upp vindskydden på. Till slut hittade vi en plats och spände upp vårt vindskydd. Då ringde telefonen, det var scouterna som ringde och sa att de trodde att de hade gått vilse. Det visade sig att de missat en korsning på leden och fortsatt rakt fram. Det var bara att gå tillbaka.

Efter gagnska lång stund kom scouterna in till lägerplatsen. De hade letat efter dagens sista orienteringskontroll utan framgång. Det var ett trött och irriterat gäng som kom fram till mål. Med lite peppning kom de igång med matlagning och uppsättning av vindskydd. Ledarna åt kasslergryta med ris. Riktigt gott! Vi provade även Uncle Bens ris i påse och det fungerade riktigt bra. Inte något fastbränt ris alls i kastrullen.

Patrullscouterna lagade köttbular och potatismos. När middagen var klar och de hade satt upp sitt vindskydd höjdes humöret. De började också att tillverka sin händighetsuppgift som skulle vara ett kärl som skulle innehålla 2 dl vatten. Oscar och Cornelia turades om att gröpa ur och prova hur mycket vatten som fick plats. Det var trötta scouter som kröp in i sitt vindskydd för kvällen.

Ledarna avslutade kvällen med en härlig ostbricka som pricken över i. Det skulle visa sig bli en riktigt kall natt!

Anders kom direkt från skolan med bussen och när han kom upp til scoutstugan åkte vi iväg direkt. Allt var lastat i släpkärran. I Stenungsund hämtade vi upp Mattias på hållplatsen söder om Hogia. När vi lastat in hans packning bar det iväg igen. Resan till Landvetter gick bra och vi kom fram utan några missöden. Vi fick fördela packning på Landvetter torg istället. När vi delat upp packningen gick vi till starten.

Eftersom vi var ett av de sista lagen att starta fick vi vår starttid nästan direkt. Vi ritade av kartan och begav oss iväg till första kontrollen. Vi började med att navigera lite fel men snart kom vi på rätt spår. Första kontrollen fanns norr om fotbollsplanen i Landvetter. På kontrollen skulle man kasta tennisbollar i spänner för att få poäng. Med tre bollar kvar att kasta var vi uppe i 21 poäng men eftersom maxpoängen på en station bara är 20 så blev det full pott.

Vi fortsatte att orientera genom Landvetter till station nummer två som låg på andra sidan en bäck. På station nummer två var det scouthistoria. Det var frågor och svar som skulle paras ihop. Det gick bra på den stationen också och vi fick 15 poäng. Vi packade om våra packningar lite så vi slapp att bära saker i händerna och ha hängande saker utanpå ryggsäckarna.

Nu var det bara raka vägen till mål. På vägen låg det en orienteringskontroll som inte såg så svår ut. (Den skulle visa sig svårare än vi trodde.) Det skulle bara vara att följa elledningen upp till stolpen där den svängde. När vi kom dit fanns det ingen orienteringskontroll! Vi fortsatte längs elledningen upp till nästa stolpe men där fanns inget heller. Då var det någon som sa att den skulle ligga vid sidan av elledningen. Det enda vi hittade var ett oranget plaströr som satt fast i en enbuske. Vi skrev av de siffrorna som stod på och fortsatte sen mot målet.

Vi anmälde oss i målet. Där fick vi starttid och och rita ut de första stationerna under lördagen. Vår starttid blev 08:45. Härligt att inte starta för tidigt. Vi letade upp ett bra ställe att slå läger på. Vi hittade det under några granar. Vi satte upp våra vindskydd, ledarna spände upp sitt mellan två granar eftersom de inte hade med sig några tältpinnar. Patrullscouterna satte upp sitt vid sidan av ledarnas så det bildades en vinkel.

När vindskydden var uppsatta var det dags för kvällsmat. Scouterna åt smörgås till kvällsmat. Ledarna åt baguetter med skagenröra. Scouterna kokade pasta och skar grönsaker till morgondagens lunch som var pastasallad.

Nu var det dags att gå och lägga sig. Trötta men nöjda med dagen gick vi och la oss.

Frukosten serverades vid klockan åtta och sen var det fria aktiviteter och städning av scoutstugan som gällde. Scouterna var jätteduktiga och städade toaletter och kök, stora salen och övervåningen. Mattias och Raimo sågade upp ca två kubikmeter av veden som legat ute och torkat.

När det var klart klöv vi upp veden och la in den i vedbingen. Alla scouter hjälpte till att bära så det gick fort. Richard förstörde vår fina Hickory-yxa  När den kluvna veden var inflyttad så flyttade vi in den ved som inte fått plats under skärmskyddet.

Patrullscouterna gick och handlade för våffelhajken som vi skulle genomföra mellan lördag och söndag.

Medans Mattias och Anders flyttade blöt ved lagade scouterna mat, det blev korvgryta specialé. Martin lagade ledarnas specialé och den var riktigt god. Denna gången lade vi till lite extra ost för att göra den extra god. Mums!!!

Klockan 14:00 var allt diskat och klart. Miniorscouter och juniorscouter åkte hem och patrullscouterna gjorde sig i ordning för att gå ut på våffelhajk. Det var patrulltjejernas första riktiga hajk.

Den första starttiden går klockan sju då de först lämnar in händighetsuppgiften och sedan får lösa ett chiffer. Sockerkakorna blev långt över förväntan och det kändes gott att få äta något ordentligt till frukost.

Dagen första station, som var lerduveskytte var planerad på Skälebacken, så samtliga patruller blev körda med bil till den egentliga startpunkten.

Efter många missar plockas stationen ihop och deltagarna fortsätter mot söndagens andra station som är sjukvård.

Där, precis som förra året, är ett form av skådespel. Tre personer som är ute och bergklättrar råka ut för en olycka. En hänger medvetslös i repet, medan den andra har brutit ett ben och den tredje sitter svårt chockad fast uppe på en klipphylla. Patrullerna får testa sina kunskaper och larmar även med hjälp av en larmradio.

Efter surrningstationen på Snusplan var stationen ”Onödigt Vetande” beredd uppe på Svensaltare. Där skulle patrullerna svara på 20 totalt onödiga frågor som:
Hur lång var Karl den XII? eller hur mycket Kalle Anka väger?

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Slottsberget i närheten av Morlanda brygga. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Fornborgen, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år ”Henån number one”. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars ett Finnehajksmärke.

Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, ”kalla vinterhajk”. Även om det inte blev riktigt som man hade planerat känner man sig ganska stolt inombords av att ha klarat av det!

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Ute vräker regnet ner och en form av stafett är första stationen nere på Ellös skola, efter ett antal inspringande i lyktstolpar mm kom vi fram till att det var en ganska bra station för dom sömniga deltagarna att börja med.

De fortsätter sedan mot knopstationen, där det gäller att slå knopar med en jättetross där alla i patrullen är fastsatta i.

Eldningsstationen var inte så lätt att få poäng på när det blåser storm och regnet gör sitt yttersta för att släcka patrullernas eldar.

Tyvärr var vi tvungna att ställa in kanotpaddlingen på grund av den hårda vinden, och deltagarna fick då gå från Malö strömmar till Morlanda brygga istället för att åka båt.

Framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och scouterna börjar se trötta och slitna ut. Vinden och regnet har gjort resan allt annat än lätt.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Då räddningstjänsten på kvällen gick ut med en allmän uppmaning att hålla sig inomhus ansåg vi att det var bäst att sova i scoutstugan i natt istället för i vindskydd. Det var med stor lättnad som de blöta och trötta scouterna fick komma in i den varma och torra scoutstugan där man kunde fördriva tiden med att lösa chiffer eller sitta framför öppna spisen.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Vi seniorer samlas i scoutstugan runt klockan tio på fredag morgon. Kocken, Jenny, står i köket, och vi andra fixar i ordning med det sista som skall göras.

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer tillbringa första natten på denna hajk.

I stora salen är det framdukat långbord med blåa dukar och levande ljus. Vi samlar ihop alla deltagare och dess ledare och bjuder dem till bords.

Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Hovmästaren presenterar kocken, Jenny, för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. I och med tio års jubileumet bjöd vi på en av de finaste scoutmiddagar som går att göra, eller vad sägs som gratinerade kräftor till förrätt, fläskfile och hemmagjord potatissallad till huvudrätt och den fantastiskt fina finnehajkstårtan till efterrätt. Maten serveras av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga tillsammans med Vivaldis ”Våren” i bakgrunden.

Efter ungefär en och en halv timmes ätande dukas borden av och p-scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas på morgonen av hårdrock.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Efter detta är det dags att ge sig iväg mot dagens första station, som bara ligger några hundra meter därifrån. De möts de av en Jägare som förklarar att det jagas rådjur här så man får ta det lugnt. De börjar prata och jägaren beklagar sig över att det finns så lite vilt nu.

Jägare nr 2 börjar skryta om hur han sköt en älg förra året som hade ”-Så här STORA horn” (och gestikulerar med händerna intill huvudet likt horn). Jägare nr 3, som ligger på pass på en kulle lite längre bort och dessutom ser otroligt dåligt, tror att jägare nr 2 är en älg – så han siktar och skjuter… sin jaktkamrat i benet. Blodet sprutar och panik utbryter. Därefter stormar han utför kullen för att se om (och kanske vad) han träffade, under ett ljudligt ”Fick jag den!?”. Naturligtvis halkar han och slår sig medvetslös. Jägare nr 1 som ser sin jaktkamrat blodig i snön får panik och springer planlöst fram och tillbaka vilt gestikulerande med sitt vapen och ropar på hjälp. Och nu är det dags för p-scouterna att rycka in…

Sedan bär det iväg mot eldningsstationen som går ut på att bygga så hög eld som möjligt. Nästa och sista stationen denna helg är chifferstation.

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Galgberget i närheten av Morlanda brygga, där p-scouterna började igår. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Galgberget, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år Svanesund. På andra plats kom Morlanda och tredje plats Henån. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars sitt Finnehajksmärke.

Patrik ”Putte” Andersson, Finnehajkschef i år, upphöjs till medlem av Finnehajkens äldsteråd – och får ta emot sin silvermantel.
Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, kalla vinterhajk. Jag kan i alla fall själv säga att man känner sig stolt inombords av att ha klarat av det!

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår