Vi gick upp vid klockan kvart i sju. Vi började plocka ihop våra saker och laga frukost. Ledarna åt smörgås och havregrynsgröt medans patrullscouterna åt smörgås. När allt utom ledarnas vindskydd var nedplockat och färdigpackat kom det en regnskur. Efter 10 minuter var det över och homlen klarnade upp.

Efter avsyningen som gick utan några problem var det dags att bege sig till starten. Vi startade i tid och nu var det bara att bestämma åt vilket håll vi skulle gå. Vi gick tillbaka till kraftledningsgatan vi följde första dagen och korsade den för att komma ner i ett nybyggt husområde. Därifrån gick det lätt att ta sig till lördagens första station.

På lördagens första station skulle man uppskatta vikt. Man skulle hämta något som vägt en viss vikt. Beroende på hur nära man hamnade den efterfrågade vikten fick man olika mycket poäng. Vi fick 16 poäng. När vi var klara med stationen packade vi iordning väskorna och fortsatte mot station nummer två. För att komma dit fick vi först gå genom en dränerad sankmark och sen upp för ett brant berg.

På station nummer två var det lite kö så vi fick en kölapp och satte oss att vänta. På stationen skulle man ta ut olika kompassriktningar. Det gick bra på stationen och vi fick 14 poäng. Tyvärr glömde vi att anmälla oss ordentligt så vi fick avdrag på poängen. Vi fortsatte mot station nummer tre men innan den skulle vi passera vattentanken för att fylla på våra vattendunkar.

Vid vattentanken fyllde vi på dunkar och flaskor så vi var rustade för resten av dagen. Vi gick vidare till station nummer tre. Här skulle man kunna knopar och det gick ganska bra även här. Det var lite klurigt att slå en överhandsknop med en hand men så fort en hade gjort det så gick lätt för de andra. Vi fick 13 poäng på stationen.

Vi tänkte sätta oss ner och äta men beslutade oss för att gå en bit till innan vi dukade upp lunchen. Vid slutet av vägen satte vi oss ned och lagade lunch. För patrullscouterna var det enkelt, bara att plocka fram den färdiga salladen. Ledarna plockade fram stormköket och lagade köttbullar och potatismos. När lunchen var avslutad var det dags att plocka dagens första orienteringskontroll.

Orienteringskontrollen låg vid en bäckkorsning ute i en sankmark. Det var blött, lerigt och jobbigt att hitta den men till slut kunde scouterna hitta rätt. Vi fortsatte nu till lördagens station nummer fyra där man skulle mäta ut arean på ett område som var markerat medsisalgarn. Scouterna mätte och tänkte och överlade hur man skulle räkna. Elin började räkna och när hon var klar hade hon hela armen full med uträkningar. Scouterna kom fram till att arean var 14 kvadratmeter. Rätt svar var 13,35! Grymt bra! Det gav oss 19 poäng på stationen och gav oss nya krafter att vandra vidare.

Vi fortsatte vandra och kom ut på vildmarksleden som går mellan Skatås och Hindås. Den är ganska kuperad och dåligt markerad så den är lite svår att följa. Vi följde leden fram till station nummer fem där vi mötte kompisar från Svanesund. Stationen var woodcraft och man skulle plocka 16 namngivna växter och kunna berätta vilken som var vilken. Vi fick 16 poäng.

Här delade vi på oss, scouterna gick på en grusväg och ledarna fortsatte att gå på vildmarksleden. Det var en trevlig vandring i fin natur. Efter ett tag kom vi ikapp scouterna när de stannat för att ta den tredje orienteringskontrollen. Den satt ute i en tjärn. Elin offrade sig och gick ut och hämtade den. Hon kom tillbaka med byxorna i handen men hade tagit kontrollen. Ledarna fortsatte mot målet och lägerplatsen medans scouterna gjorde sig i ordning för att gå vidare.

Vi kom fram til lägerplatsen och började leta upp en bra plats att slå upp vindskydden på. Till slut hittade vi en plats och spände upp vårt vindskydd. Då ringde telefonen, det var scouterna som ringde och sa att de trodde att de hade gått vilse. Det visade sig att de missat en korsning på leden och fortsatt rakt fram. Det var bara att gå tillbaka.

Efter gagnska lång stund kom scouterna in till lägerplatsen. De hade letat efter dagens sista orienteringskontroll utan framgång. Det var ett trött och irriterat gäng som kom fram till mål. Med lite peppning kom de igång med matlagning och uppsättning av vindskydd. Ledarna åt kasslergryta med ris. Riktigt gott! Vi provade även Uncle Bens ris i påse och det fungerade riktigt bra. Inte något fastbränt ris alls i kastrullen.

Patrullscouterna lagade köttbular och potatismos. När middagen var klar och de hade satt upp sitt vindskydd höjdes humöret. De började också att tillverka sin händighetsuppgift som skulle vara ett kärl som skulle innehålla 2 dl vatten. Oscar och Cornelia turades om att gröpa ur och prova hur mycket vatten som fick plats. Det var trötta scouter som kröp in i sitt vindskydd för kvällen.

Ledarna avslutade kvällen med en härlig ostbricka som pricken över i. Det skulle visa sig bli en riktigt kall natt!

Anders kom direkt från skolan med bussen och när han kom upp til scoutstugan åkte vi iväg direkt. Allt var lastat i släpkärran. I Stenungsund hämtade vi upp Mattias på hållplatsen söder om Hogia. När vi lastat in hans packning bar det iväg igen. Resan till Landvetter gick bra och vi kom fram utan några missöden. Vi fick fördela packning på Landvetter torg istället. När vi delat upp packningen gick vi till starten.

Eftersom vi var ett av de sista lagen att starta fick vi vår starttid nästan direkt. Vi ritade av kartan och begav oss iväg till första kontrollen. Vi började med att navigera lite fel men snart kom vi på rätt spår. Första kontrollen fanns norr om fotbollsplanen i Landvetter. På kontrollen skulle man kasta tennisbollar i spänner för att få poäng. Med tre bollar kvar att kasta var vi uppe i 21 poäng men eftersom maxpoängen på en station bara är 20 så blev det full pott.

Vi fortsatte att orientera genom Landvetter till station nummer två som låg på andra sidan en bäck. På station nummer två var det scouthistoria. Det var frågor och svar som skulle paras ihop. Det gick bra på den stationen också och vi fick 15 poäng. Vi packade om våra packningar lite så vi slapp att bära saker i händerna och ha hängande saker utanpå ryggsäckarna.

Nu var det bara raka vägen till mål. På vägen låg det en orienteringskontroll som inte såg så svår ut. (Den skulle visa sig svårare än vi trodde.) Det skulle bara vara att följa elledningen upp till stolpen där den svängde. När vi kom dit fanns det ingen orienteringskontroll! Vi fortsatte längs elledningen upp till nästa stolpe men där fanns inget heller. Då var det någon som sa att den skulle ligga vid sidan av elledningen. Det enda vi hittade var ett oranget plaströr som satt fast i en enbuske. Vi skrev av de siffrorna som stod på och fortsatte sen mot målet.

Vi anmälde oss i målet. Där fick vi starttid och och rita ut de första stationerna under lördagen. Vår starttid blev 08:45. Härligt att inte starta för tidigt. Vi letade upp ett bra ställe att slå läger på. Vi hittade det under några granar. Vi satte upp våra vindskydd, ledarna spände upp sitt mellan två granar eftersom de inte hade med sig några tältpinnar. Patrullscouterna satte upp sitt vid sidan av ledarnas så det bildades en vinkel.

När vindskydden var uppsatta var det dags för kvällsmat. Scouterna åt smörgås till kvällsmat. Ledarna åt baguetter med skagenröra. Scouterna kokade pasta och skar grönsaker till morgondagens lunch som var pastasallad.

Nu var det dags att gå och lägga sig. Trötta men nöjda med dagen gick vi och la oss.

Frukosten serverades vid klockan åtta och sen var det fria aktiviteter och städning av scoutstugan som gällde. Scouterna var jätteduktiga och städade toaletter och kök, stora salen och övervåningen. Mattias och Raimo sågade upp ca två kubikmeter av veden som legat ute och torkat.

När det var klart klöv vi upp veden och la in den i vedbingen. Alla scouter hjälpte till att bära så det gick fort. Richard förstörde vår fina Hickory-yxa  När den kluvna veden var inflyttad så flyttade vi in den ved som inte fått plats under skärmskyddet.

Patrullscouterna gick och handlade för våffelhajken som vi skulle genomföra mellan lördag och söndag.

Medans Mattias och Anders flyttade blöt ved lagade scouterna mat, det blev korvgryta specialé. Martin lagade ledarnas specialé och den var riktigt god. Denna gången lade vi till lite extra ost för att göra den extra god. Mums!!!

Klockan 14:00 var allt diskat och klart. Miniorscouter och juniorscouter åkte hem och patrullscouterna gjorde sig i ordning för att gå ut på våffelhajk. Det var patrulltjejernas första riktiga hajk.

Den första starttiden går klockan sju då de först lämnar in händighetsuppgiften och sedan får lösa ett chiffer. Sockerkakorna blev långt över förväntan och det kändes gott att få äta något ordentligt till frukost.

Dagen första station, som var lerduveskytte var planerad på Skälebacken, så samtliga patruller blev körda med bil till den egentliga startpunkten.

Efter många missar plockas stationen ihop och deltagarna fortsätter mot söndagens andra station som är sjukvård.

Där, precis som förra året, är ett form av skådespel. Tre personer som är ute och bergklättrar råka ut för en olycka. En hänger medvetslös i repet, medan den andra har brutit ett ben och den tredje sitter svårt chockad fast uppe på en klipphylla. Patrullerna får testa sina kunskaper och larmar även med hjälp av en larmradio.

Efter surrningstationen på Snusplan var stationen ”Onödigt Vetande” beredd uppe på Svensaltare. Där skulle patrullerna svara på 20 totalt onödiga frågor som:
Hur lång var Karl den XII? eller hur mycket Kalle Anka väger?

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Slottsberget i närheten av Morlanda brygga. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Fornborgen, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år ”Henån number one”. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars ett Finnehajksmärke.

Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, ”kalla vinterhajk”. Även om det inte blev riktigt som man hade planerat känner man sig ganska stolt inombords av att ha klarat av det!

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Ute vräker regnet ner och en form av stafett är första stationen nere på Ellös skola, efter ett antal inspringande i lyktstolpar mm kom vi fram till att det var en ganska bra station för dom sömniga deltagarna att börja med.

De fortsätter sedan mot knopstationen, där det gäller att slå knopar med en jättetross där alla i patrullen är fastsatta i.

Eldningsstationen var inte så lätt att få poäng på när det blåser storm och regnet gör sitt yttersta för att släcka patrullernas eldar.

Tyvärr var vi tvungna att ställa in kanotpaddlingen på grund av den hårda vinden, och deltagarna fick då gå från Malö strömmar till Morlanda brygga istället för att åka båt.

Framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och scouterna börjar se trötta och slitna ut. Vinden och regnet har gjort resan allt annat än lätt.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Då räddningstjänsten på kvällen gick ut med en allmän uppmaning att hålla sig inomhus ansåg vi att det var bäst att sova i scoutstugan i natt istället för i vindskydd. Det var med stor lättnad som de blöta och trötta scouterna fick komma in i den varma och torra scoutstugan där man kunde fördriva tiden med att lösa chiffer eller sitta framför öppna spisen.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Vi seniorer samlas i scoutstugan runt klockan tio på fredag morgon. Kocken, Jenny, står i köket, och vi andra fixar i ordning med det sista som skall göras.

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer tillbringa första natten på denna hajk.

I stora salen är det framdukat långbord med blåa dukar och levande ljus. Vi samlar ihop alla deltagare och dess ledare och bjuder dem till bords.

Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Hovmästaren presenterar kocken, Jenny, för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. I och med tio års jubileumet bjöd vi på en av de finaste scoutmiddagar som går att göra, eller vad sägs som gratinerade kräftor till förrätt, fläskfile och hemmagjord potatissallad till huvudrätt och den fantastiskt fina finnehajkstårtan till efterrätt. Maten serveras av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga tillsammans med Vivaldis ”Våren” i bakgrunden.

Efter ungefär en och en halv timmes ätande dukas borden av och p-scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas på morgonen av hårdrock.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Efter detta är det dags att ge sig iväg mot dagens första station, som bara ligger några hundra meter därifrån. De möts de av en Jägare som förklarar att det jagas rådjur här så man får ta det lugnt. De börjar prata och jägaren beklagar sig över att det finns så lite vilt nu.

Jägare nr 2 börjar skryta om hur han sköt en älg förra året som hade ”-Så här STORA horn” (och gestikulerar med händerna intill huvudet likt horn). Jägare nr 3, som ligger på pass på en kulle lite längre bort och dessutom ser otroligt dåligt, tror att jägare nr 2 är en älg – så han siktar och skjuter… sin jaktkamrat i benet. Blodet sprutar och panik utbryter. Därefter stormar han utför kullen för att se om (och kanske vad) han träffade, under ett ljudligt ”Fick jag den!?”. Naturligtvis halkar han och slår sig medvetslös. Jägare nr 1 som ser sin jaktkamrat blodig i snön får panik och springer planlöst fram och tillbaka vilt gestikulerande med sitt vapen och ropar på hjälp. Och nu är det dags för p-scouterna att rycka in…

Sedan bär det iväg mot eldningsstationen som går ut på att bygga så hög eld som möjligt. Nästa och sista stationen denna helg är chifferstation.

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Galgberget i närheten av Morlanda brygga, där p-scouterna började igår. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Galgberget, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år Svanesund. På andra plats kom Morlanda och tredje plats Henån. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars sitt Finnehajksmärke.

Patrik ”Putte” Andersson, Finnehajkschef i år, upphöjs till medlem av Finnehajkens äldsteråd – och får ta emot sin silvermantel.
Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, kalla vinterhajk. Jag kan i alla fall själv säga att man känner sig stolt inombords av att ha klarat av det!

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Efter att de löst första chiffret skickas de iväg med bil till Morlanda brygga – där banan börjar.

Första stationen är ”karre-åke” (finsk karaoke), precis intill strandkanten. Massa snö och havet har frusit.

De fortsätter sedan mot woodkraftstationen, där det gäller kunskapsfrågor, och därefter vidare mot matlagningsstationen.

Matlagningsstationen såg i år något annorlunda ut än vad den brukar. Istället för att traditionellt tillaga en lunch, skall de i år istället göra i ordning och garnera en tårta (därav den utdelade marängbotten inatt). Detta var uppskattat och många tårtor blev det, med temat: Finnehajken.
Nu framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och många börjar se trötta och slitna ut.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Sedan återstår det bara för dem att sätta upp sina vindskydd, hämta granris och få i sig något att äta.
Senare framåt kvällen har alla seniorer samlats runt eldstaden, där vi grillar korv och snackar. Också några av p-scouterna kommer dit och slår sig ner, de grillar en och annan korv de med.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag. Seniorerna drar sig också de till sovsäckarna, som ligger i ett stort, varmt, militärtält med kamin. Klädesplagg efter klädesplagg åker av, det är varmt… Efter en stunds bastning bestämmer vi eldvaktsordning, förste man börjar och vi andra lägger oss för att sova.

”Psst, kan någon hjälpa mig här lite” vaknar Patrik av. LITE? Henrik som nu är eldvakt står upp i tältet och håller i skorstenen, hela tältduken har lossnat från kronan och hänger ner runt kaminen. LITE hjälp? Alla får rusa ut ur tältet, ta ut kamin och skorsten för att sedan sätta upp tältet igen. Men de fixar sig snart och vi kan återgå till vår skönhetssömn…

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och de gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer att tillbringa första natten på denna hajk.
I stora salen är det framdukat långbord med vita dukar och levande ljus
Vår Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna och dess ledare till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Därefter presenterar hovmästaren kocken för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. Till tonerna av Vivaldis Våren serveras sedan maten av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga.

Efter ungefär en timmes ätande dukas borden av och scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas någon timme senare av hårdrock – för att ha sin första station i tävlingen. Innan vi lämnar scoutstugan blir de tilldelade vars ett startkort och en tårtbotten av maräng. De får även en påse med olika ”prylar” som de skall använda till sin händighetsuppgift.

En hinderbana är redan förberedd nere i Ellös skolas gymnastiksal, som ligger bara ett stenkast ifrån Morlanda scoutstuga, så vi beger oss dit – p-scouterna ovetande om vad som väntar dem. Väl nere i gymnastiksalen binds patrullerna samman i handlederna till en ”mänsklig kedja”. De skall ta sig igenom en bana utan att bryta den ”mänskliga kedjan” och utan att säga ett enda ord till någon av sina lagkamrater. Dessutom skall de försöka att ta sig igenom banan på en viss tid som de skall hålla koll på själva, givetvis utan att få använda klocka. Ju närmare den bestämda tid vi sagt de kommer in i mål – ju mer poäng utdelas.

Sedan skickas p-scouterna tillbaka upp till stugan för att sova, medans vi seniorer stannar kvar och röjer upp (och tro för all del inte att vi hittade på något så barnsligt som att slänga oss i lianerna och så…)

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Nu var det hög tid att göra i ordning för att komma i tid till starten. Vi klarade det precis.

Det första vi fick göra var att lösa ett chiffer. Det gick väl sådär bra. Det ena chiffret löste vi men det andra klarade vi inte. Vi fick också ett chiffer som vi skulle lösa under dagen. När vi var klara gick vi iväg till den första kontrollen för dagen. Det var crazykontrollen som Patrik och Ewa höll i. Den var lite annorlunda. Vi fick ett papper med en massa citat. Dessa skulle man placera in i rätt film. Det gick ganska bra för oss. En rolig och annorlunda kontroll.

Vi gick vidare till nästa kontroll och när vi var nästan framme såg vi Martin A och Emma som stod och väntade. Vi hade räknat ut att det bara kunde vara två stationer kvar och att det skulle vara knopar och sjukvård för det är det alltid med. Detta visade sig vara sjukvårdstationen. Martin visade oss en liten lägerplats. Där höll Ameli och Martin H på att laga mat. Helt plötsligt så började det brinna i kastrullen och Ameli brände sig på armen. Martin kom springande och ropade på hjälp men han ramlade och stukade foten. Det var nu vi skulle hjälpa till. Vi delade upp oss och tog hand om båda samtidigt. Martin skrek så fort man rörde hans fot så vi viste inte riktigt vad vi skulle göra. Efter ett tag fick vi av skon och kunde börja linda. På Amelis arm la vi ett förband, det skulle vara blött men det fanns inget vatten i direkt närhet så det blev torrt istället. Inte så lyckat kanske? Vi fick inte så höga poäng på stationen men vi fick lära oss något nytt.

När vi gick från stationen var alla lite nedstämda. Vi visste att vi låg i ledningen sen första dagen. Vårt försprång till tvåan var 4 poäng. Nu måste vi klara de andra stationerna riktigt bra. Nervositeten och tävlingskänslan började krypa under skinnet.

När vi gått några hundra meter stannade vi för att ta vatten i en bäck. Vi fyllde på alla flaskor vi hade men vattnet var inte så gott så vi drack mest det som vi hade med oss från morgonen. Nu skulle vi upp på Svens altare. Härifrån kunde man tidigare se 11 kyrktorn. Nu ser man bara 3 stycken för träden runt om har blivit så höga. Vid foten av berget stannade vi och la ifrån oss våra packningar. När vi kom upp på toppen stod Jonas och Ewa och väntade på oss. Det var dags för knopstation. De flesta knoparna klarade vi hur lätt som helst men det fanns några man behövde tänka till på. (Överhandsknop t ex !!! wm’s amn.) Vi klarade nästan alla knopar och fick bra poäng på stationen. Vi missade lite på frågorna om Svens altare.

Nu var det bara att knalla ner till mål. På vägen mötte i seniorerna som hade haft stationerna under dagen. Vi gick tillsammans ner mot fornborgen.Men vi behövde ju ha något att redovisa på händighetsuppgiften. Det skulle vara en slev som innehöll en deciliter. Vi stannade vid en grill/rastplats för att äta lunch. Vi satte genast igång att arbeta på sleven. Det var inte helt lätt men med Mattias yxa och en såg så började den ta form. Vi lånade också Mattias kniv och lyckades att bryta av spetsen när vi bände loss bitar i sleven. Det liknade inte så mycket en slev utan mer ett öskar. Den innehöll precis så mycket som den skulle. Till lunch åt vi hummersoppa. Den var inte så jättegod men det gick ner ändå. Vi tömde ryggsäckarna på allt ätbart vi hade kvar och åt det också. Mattias kom på att han hade glömt att plocka fram marsmallowsen på kvällen innan så vi åt upp dom också. När vi höll på som bäst ringde telefonen hos en av seniorerna och det var Tony som undrade var vi var någonstans. Dom tyckte att vi skulle skynda oss så att dom kunde gå hem. Vi struntade i dom och gjorde klart vår slev sen gick vi upp till målet. När vi kom upp bedömde Tony och några till sleven och sen skulle vi komma på en svensk mening med finska ord. Meningen var ”tänk dig den med smör på”. Vi klarade det inte utan fick noll poäng på den uppgiften.

Nu var det dags för prisutdelningen. Vi gick ut på berget där vi alltid håller prisutdelningen och Tony tackade oss för att vi alla hade varit med och deltagit. Sen presenterade han vem som vann. Det var Snöflingorna från Svanesund som vann för andra året i rad. Det fanns ju inte så mycket mer att säga än GRATTIS! Det som sved mest var att vi bara kom en poäng efter. Hade vi fått en poäng mer på någon av kontrollerna så hade det varit lika. När nederlaget svidande hade lagt sig blickade vi framåt mot nästa utmaning. Vandrarstaven i Göteborg den 19-21 april.

© 2000 Morlanda Scoutkår