Den första starttiden går klockan sju då de först lämnar in händighetsuppgiften och sedan får lösa ett chiffer. Sockerkakorna blev långt över förväntan och det kändes gott att få äta något ordentligt till frukost.

Dagen första station, som var lerduveskytte var planerad på Skälebacken, så samtliga patruller blev körda med bil till den egentliga startpunkten.

Efter många missar plockas stationen ihop och deltagarna fortsätter mot söndagens andra station som är sjukvård.

Där, precis som förra året, är ett form av skådespel. Tre personer som är ute och bergklättrar råka ut för en olycka. En hänger medvetslös i repet, medan den andra har brutit ett ben och den tredje sitter svårt chockad fast uppe på en klipphylla. Patrullerna får testa sina kunskaper och larmar även med hjälp av en larmradio.

Efter surrningstationen på Snusplan var stationen ”Onödigt Vetande” beredd uppe på Svensaltare. Där skulle patrullerna svara på 20 totalt onödiga frågor som:
Hur lång var Karl den XII? eller hur mycket Kalle Anka väger?

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Slottsberget i närheten av Morlanda brygga. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Fornborgen, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år ”Henån number one”. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars ett Finnehajksmärke.

Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, ”kalla vinterhajk”. Även om det inte blev riktigt som man hade planerat känner man sig ganska stolt inombords av att ha klarat av det!

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Ute vräker regnet ner och en form av stafett är första stationen nere på Ellös skola, efter ett antal inspringande i lyktstolpar mm kom vi fram till att det var en ganska bra station för dom sömniga deltagarna att börja med.

De fortsätter sedan mot knopstationen, där det gäller att slå knopar med en jättetross där alla i patrullen är fastsatta i.

Eldningsstationen var inte så lätt att få poäng på när det blåser storm och regnet gör sitt yttersta för att släcka patrullernas eldar.

Tyvärr var vi tvungna att ställa in kanotpaddlingen på grund av den hårda vinden, och deltagarna fick då gå från Malö strömmar till Morlanda brygga istället för att åka båt.

Framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och scouterna börjar se trötta och slitna ut. Vinden och regnet har gjort resan allt annat än lätt.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Då räddningstjänsten på kvällen gick ut med en allmän uppmaning att hålla sig inomhus ansåg vi att det var bäst att sova i scoutstugan i natt istället för i vindskydd. Det var med stor lättnad som de blöta och trötta scouterna fick komma in i den varma och torra scoutstugan där man kunde fördriva tiden med att lösa chiffer eller sitta framför öppna spisen.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Vi seniorer samlas i scoutstugan runt klockan tio på fredag morgon. Kocken, Jenny, står i köket, och vi andra fixar i ordning med det sista som skall göras.

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer tillbringa första natten på denna hajk.

I stora salen är det framdukat långbord med blåa dukar och levande ljus. Vi samlar ihop alla deltagare och dess ledare och bjuder dem till bords.

Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Hovmästaren presenterar kocken, Jenny, för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. I och med tio års jubileumet bjöd vi på en av de finaste scoutmiddagar som går att göra, eller vad sägs som gratinerade kräftor till förrätt, fläskfile och hemmagjord potatissallad till huvudrätt och den fantastiskt fina finnehajkstårtan till efterrätt. Maten serveras av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga tillsammans med Vivaldis ”Våren” i bakgrunden.

Efter ungefär en och en halv timmes ätande dukas borden av och p-scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas på morgonen av hårdrock.

Patrik Andersson
Senior, Finnehajkschef Finnehajken –05
© 2000 Morlanda Scoutkår

Efter detta är det dags att ge sig iväg mot dagens första station, som bara ligger några hundra meter därifrån. De möts de av en Jägare som förklarar att det jagas rådjur här så man får ta det lugnt. De börjar prata och jägaren beklagar sig över att det finns så lite vilt nu.

Jägare nr 2 börjar skryta om hur han sköt en älg förra året som hade ”-Så här STORA horn” (och gestikulerar med händerna intill huvudet likt horn). Jägare nr 3, som ligger på pass på en kulle lite längre bort och dessutom ser otroligt dåligt, tror att jägare nr 2 är en älg – så han siktar och skjuter… sin jaktkamrat i benet. Blodet sprutar och panik utbryter. Därefter stormar han utför kullen för att se om (och kanske vad) han träffade, under ett ljudligt ”Fick jag den!?”. Naturligtvis halkar han och slår sig medvetslös. Jägare nr 1 som ser sin jaktkamrat blodig i snön får panik och springer planlöst fram och tillbaka vilt gestikulerande med sitt vapen och ropar på hjälp. Och nu är det dags för p-scouterna att rycka in…

Sedan bär det iväg mot eldningsstationen som går ut på att bygga så hög eld som möjligt. Nästa och sista stationen denna helg är chifferstation.

Mål, och avslutning på denna helg, hålls som tradition på Galgberget i närheten av Morlanda brygga, där p-scouterna började igår. Startkorten lämnas in och poängen räknas ihop och kontrolleras.

Alla vi som deltagit, både deltagare, ledare och seniorer, tar plats på toppen av Galgberget, där utsikten är som vackrast över Malö strömmar. Resultaten redovisas och ett vinnande lag koras, i år Svanesund. På andra plats kom Morlanda och tredje plats Henån. Alla p-scouter belönas med ett STORT tack för deltagande och tilldelas vars sitt Finnehajksmärke.

Patrik ”Putte” Andersson, Finnehajkschef i år, upphöjs till medlem av Finnehajkens äldsteråd – och får ta emot sin silvermantel.
Helgen är härmed avslutad och alla p-scouter känner sig nog lättade av att ha genomfört denna hårda, kalla vinterhajk. Jag kan i alla fall själv säga att man känner sig stolt inombords av att ha klarat av det!

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Efter att de löst första chiffret skickas de iväg med bil till Morlanda brygga – där banan börjar.

Första stationen är ”karre-åke” (finsk karaoke), precis intill strandkanten. Massa snö och havet har frusit.

De fortsätter sedan mot woodkraftstationen, där det gäller kunskapsfrågor, och därefter vidare mot matlagningsstationen.

Matlagningsstationen såg i år något annorlunda ut än vad den brukar. Istället för att traditionellt tillaga en lunch, skall de i år istället göra i ordning och garnera en tårta (därav den utdelade marängbotten inatt). Detta var uppskattat och många tårtor blev det, med temat: Finnehajken.
Nu framåt eftermiddagen börjar det redan skymma och många börjar se trötta och slitna ut.

Väl framme på sovplatsen Skälebacken Morlandas egna hajkplats har de den sista stationen för dagen – yxkastning. Sedan återstår det bara för dem att sätta upp sina vindskydd, hämta granris och få i sig något att äta.
Senare framåt kvällen har alla seniorer samlats runt eldstaden, där vi grillar korv och snackar. Också några av p-scouterna kommer dit och slår sig ner, de grillar en och annan korv de med.

Framåt elva-tolv tiden har p-scouterna krupit ner i sina sovsäckar efter en tuff och intensiv dag. Seniorerna drar sig också de till sovsäckarna, som ligger i ett stort, varmt, militärtält med kamin. Klädesplagg efter klädesplagg åker av, det är varmt… Efter en stunds bastning bestämmer vi eldvaktsordning, förste man börjar och vi andra lägger oss för att sova.

”Psst, kan någon hjälpa mig här lite” vaknar Patrik av. LITE? Henrik som nu är eldvakt står upp i tältet och håller i skorstenen, hela tältduken har lossnat från kronan och hänger ner runt kaminen. LITE hjälp? Alla får rusa ut ur tältet, ta ut kamin och skorsten för att sedan sätta upp tältet igen. Men de fixar sig snart och vi kan återgå till vår skönhetssömn…

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår

Runt klockan sju börjar deltagarna droppa in och de gör sig hemmastadda på ovanvåningen, där de kommer att tillbringa första natten på denna hajk.
I stora salen är det framdukat långbord med vita dukar och levande ljus
Vår Finnehajkschef detta år, Patrik ”Putte” Andersson, välkomnar p-scouterna och dess ledare till denna hajk och meddelar med djup besvikelse att Kungen ej kunde deltaga (detta år heller…).

Därefter presenterar hovmästaren kocken för det fina herrskapet – och hon berättar vad som står på dagens trerättersmeny. Till tonerna av Vivaldis Våren serveras sedan maten av kvällens servitörer, med största inlevelse – vit skjorta och byxor, killarna även med fluga.

Efter ungefär en timmes ätande dukas borden av och scouterna får en ledig stund. Men det dröjer inte länge förens vi ropar på dem igen och meddelar dem att nu ska vi leka… Efter många ”- Neej, jag vill inte va´ me´…ååh, suck” får vi till slut med alla. Oh, so roligt vi har!

Klockan börjar bli mycket och p-scouterna drar sig mot sina sovsäckar, för att sedan väckas någon timme senare av hårdrock – för att ha sin första station i tävlingen. Innan vi lämnar scoutstugan blir de tilldelade vars ett startkort och en tårtbotten av maräng. De får även en påse med olika ”prylar” som de skall använda till sin händighetsuppgift.

En hinderbana är redan förberedd nere i Ellös skolas gymnastiksal, som ligger bara ett stenkast ifrån Morlanda scoutstuga, så vi beger oss dit – p-scouterna ovetande om vad som väntar dem. Väl nere i gymnastiksalen binds patrullerna samman i handlederna till en ”mänsklig kedja”. De skall ta sig igenom en bana utan att bryta den ”mänskliga kedjan” och utan att säga ett enda ord till någon av sina lagkamrater. Dessutom skall de försöka att ta sig igenom banan på en viss tid som de skall hålla koll på själva, givetvis utan att få använda klocka. Ju närmare den bestämda tid vi sagt de kommer in i mål – ju mer poäng utdelas.

Sedan skickas p-scouterna tillbaka upp till stugan för att sova, medans vi seniorer stannar kvar och röjer upp (och tro för all del inte att vi hittade på något så barnsligt som att slänga oss i lianerna och så…)

Ronja Johansson
Dokumentsansvarig Finnehajken –04
© Morlanda Scoutkår