Hösthajk med Upptäckare
Vi samlades vid scoutstugan klockan 08:45. Då bar vi in våra väskor i stora salen och plockade fram den gemensamma utrustningen som vi hade plockat fram onsdagen innan. När alla hade kommit gick vi ner till affären och handlade. Det tog lång tid att handla men till slut var vi klara. Då hade gått något över budget men för att vara första gången som vi handlade helt själva till en hajk gick det bra.
Vi gick tillbaka till scoutstugan för att packa våra väskor. Det var lite svårt att få plats med allting i väskorna men till slut hade vi fått med oss allt. Nu var det dags att packa in oss i bilarna. Vi fick åka med Spårarna som skulle ut på en familjeutflykt. De släppte av oss i Lerklev och vi tog på oss våra väskor och började vandra.
De första 400 metrarna i Lerklev går uppför och det är en riktigt tung start på en vandring. Med kort steg nötte vi ner backen och till slut var vi uppe vid backens krön. Där lade vi av oss våra ryggsäckar och gick upp till utsiktsplatsen. Det kändes som att man flög fram när man slapp ha en tung ryggsäck på sig när man gick. Vid utsiktsplatsen har man en vacker vy över Morlanda-dalen och Koljö-fjorden. Vi tog ut lite kompassriktningar mot olika byggnader och hållpunkter.
När vi var klara på utsiktsplatsen tog vi på oss packningen och gick över vägen till Galgberget. Där stannade vi och rastade. Vi drack lite vatten och åt lite godis för att få energi för nästa etapp. Vi fortsatte upp längs vandringsleden mot Svens altare. Det var blött och halt, något som vi upptäckte den hårda vägen. Nu började vi bli hungriga och ville bara sätta oss ner och äta. Mattias tyckte att vi skulle gå hela vägen upp till utsiktstornet innan vi åt och till slut så kom vi fram. Vi lade av oss packningen och klättrade upp i tornet och tittade på utsikten. Emanuel hämtade en GEO-cache som vi registrerade.
Det var ganska blåsigt och kallt uppe vid tornet så vi bestämde oss för att gå tillbaka en liten bit ner i lä. Där satte vi upp stormköket och började laga mat. Till lunch hade vi bestämt köttbullar och pulvermos. Det var jättegott efter vandringen. Medan vi höll på att laga mat fick vi besök av en nyfiken jakthund. Efter en lång stund lämnade han oss.
När vi ätit upp vandrade vi vidare mot Håltasjön. När vi kom ut på skogsvägen valde vi fel väg och fortsatte vandra trotts att Mattias frågade om vi var säkra på att det var rätt. Efter en halv kilometer kom vi fram till ett kalhygge med massa jägare, det var nog deras hund som besökte oss. Då tog vi upp kartan och började titta var vi var. Då upptäckte vi misstaget och fick gå tillbaka. Vi vandrade och vandrade och det kändes som vi aldrig kom fram. Efter halva sträckan tog vi en paus och drack lite vatten och åt lite godis. Då hittade vi en helt grön spindel som såg mysko ut. Efter påfyllnad av godis gick det lättare igen och vi var snart framme vid Hålta.
När vi kom fram till Hålta gick vi genom den gamla trädgården och läste minnesinskriptionen i berget. Mattias berättade om trädgården och om att det fanns massor av ovanliga växter där. Sen gick vi vidare mot lägerplatsen. Vi kom ner till Håltasjön och där var det jättehögt vatten. Bävrarna hade varit flitiga och byggt ut sin damm. Vandringsledens spänger låg under vatten och man fick gå uppe på en gammal vall för att inte bli blöt. När vi kom över till andra sidan lade vi av oss våra ryggsäckar och vilade en sista gång innan vi gick sista sträckan mot vindskyddet.
Vi åt lite frukt och drack vatten. När vi vilade kom äventyrarscouterna från ett annat håll. De hade fått en uppgift att bygga A-bro över ån och letade efter ett lagom brett ställe. Där vi satt var det alldeles för mycket vatten så de vandrade vidare tillbaka längs ån. Vi tog på oss våra ryggsäckar och vandrade vidare genom skogen. Det började som en traktorstig och slutade med att vi vandrade rakt genom vildvuxen granskog.
Efter ett tag hörde vi en motorsåg och följde ljudet av den. Vi var ganska säkra på att det var ledarna som var vid vindskyddet som körde den. Vi kom fram till ett stup som vi behövde ta oss nerför. När alla var nere gick vi vidare och kom fram till ett djupt och brett dike som vi behövde hitta ett ställe att ta oss över på. Vi hittade ett bra ställe och snart var vi över. Vi vilade en sista gång innan vi gick vidare till vindskyddet.
Ljudet från motorsågen blev högre och högre och snart var vi framme vid vindskyddet. Den sista backen var riktigt jobbig och vi lade av oss ryggsäckarna där vi stod och satte oss för att vila. Efter en stund började vi grilla hamburgare och det var jättegott att få något i magen.
