Vilse, vildmark och överlevnad

Idag var vi ute i skogen och gick vilse. Eller vi övade på vad man skulle göra om man gick vilse. Vi samlades vid scoutstugan och där tog vi närvaro. Vi hissade flaggan och pratade om vad vi skulle göra. Vi började med en ny rutin som vi ska ha när vi går ut i skogen. Vi fotograferade alla scouterna för att enkelt kunna komma ihåg vilka kläder scouterna har på sig när vi går iväg ifall någon skulle komma bort. Vädret var fint och det fanns inte ett moln på himlen. Det gjorde att det var mycket ljusare än förra veckan när vi gick ut i skogen. När vi hissat flaggan gick vi ut i skogen och där samlade vi oss i en glänta och pratade om vad det innebar att gå vilse.

Scouterna fick just frågan ”Vad innebär det att vara vilse?”

Alla tänkte efter och räckte upp handen det var många svar som alla var delvis rätt. Till slut kunde vi enas om att vilse var man när man inte visste vart man var och inte kunde hitta tillbaka till där man kom ifrån.

När detta var klart fick scouterna frågan om vad man skulle göra om man gick vilse. Här var förslagen många och de flesta var bra förslag. De allra flesta visste att man inte skulle springa runt och leta utan stanna på ett ställe. Vi berättade och visade hur man kunde göra för att visa var man har sökt skydd. Att man lägger tre pinnar bredvid varandra på vägen eller tre stora stena. Scouter kan också hänga upp sin scarf så att den syns på trädet där man har sökt skydd. Morlandas scarf har en bra färg för detta då den är orange och syns väldigt bra. Scouterna fick sen öva på att gå vilse och markera vart de hade sökt skydd.

Scouterna var jätteduktiga och markerade med pinnar och med sina scarfs så att man lätt kunde hitta dom även när dom sökt skydd under en tät gran. Vi samlades när alla hade hittats och pratade om vad scouterna precis hade gjort och vad ledarna hade upptäckt. Scouterna ville gömma sig en gång till och de fick dom göra det på väg tillbaka till scoutstugan. Även denna gången hittade vi alla. Det blev dock lite mer kurragömma över den andra omgången. När vi kom till scoutstugan lekte vi fiskenätet och sen avslutade vi med att sjunga scoutsången.

När äventyrare och utmanare kom började det att mörkna och vi bestämde oss för att inte gå ut si skogen för att gå vilse. Vi stannade på gräsmattan och pratade om samma sak som med de mindre scouterna. Även här kom vi fram till samma slutsatser. Nu pratade vi mer om utrustning och karta och kompass. Alla var överens om att man kunde vara vilse även om man hade karta och kompass. Det viktiga är att hela tiden följa med på kartan så att man vet var man är. Vi pratade också om hur man kunde orientera sig med hjälp av naturtecken som myrstackar, mossa på träden och andra saker.

Scouterna fick också fundera ut bra hållpunkter i terrängen och vad man ska göra om man har tappat bort sig på kartan. När vi gjort detta så fick Elin springa ut i skogen bakom scoutstugan och ställa sig och krama ett träd. De andra scouterna fick gå längs stigen och leta efter henne utan att visa för de andra vart hon stod. När alla hade kommit tillbaka så visade det sig att alla hade sett henne. Det berodde främst på hennes skor som var vita.

När vi var klara gick vi in i stugan och där visade vi äventyrarna hur man viker ihop vindskydd. När dom provat så fick utmanarna försöka vika hop det så snabbt som möjligt. Utmanarna klarade det på 1.47. Det var en riktigt bra tid därför utmanade dom ledarna. Ledarna lyckades dock på 1 minut. Vi får se vilka som vinner nästa gång.

Vi avslutade mötet med leken knuten där alla blundar och tar tag i varandras händer och sen när man öppnar ögonen så ska man lösa upp knuten. Sen sjöng vi scoutsången och gick hem.